2.4.1 Tillgång i omsorg

Den som bor i ett boende, deltar i daglig verksamhet eller sitter i förvar kan vara beroende av personal för internet, enheter och konton. Begränsningar kan vara befogade men förutsätter en individuell bedömning. När digitala samhällsfunktioner förutsätter egen och fri tillgång till uppkoppling och enheter blir det ett hinder.

En situation

En person bor i en LSS-bostad utan internet i lägenheten. Personalen hänvisar till wifi i de gemensamma utrymmena, där andra kan se skärmen.

Utgångspunkter enligt lag

Regeringsformen (1974:152) 2 kap. 6 § anger att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) art. 19 anger att personer med funktionsnedsättning har rätt att leva självständigt och delta i samhället på lika villkor som andra.

Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade 5 § anger att verksamheten ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet och att målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra. 6 § anger att verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. 7 § anger att den enskilde genom insatserna ska tillförsäkras goda levnadsvillkor.

DigidelGov sammanfattar läget

Inspektionen för vård och omsorg har tillsyn över LSS-boenden, men det finns inga nationella krav på internet i den enskildes lägenhet. Frågan om internet ingår i goda levnadsvillkor enligt LSS är inte rättsligt prövad.

Bakgrund och fakta

  • ”Jag hade gärna köpt saker på nätet men nu vågar jag inte och jag kan inte heller hantera mitt BankID utan hjälp från mina föräldrar. Personal får inte hjälpa mig med detta. Undrar ibland hur det ska bli när mina föräldrar är döda” (ID 1160) (s. 27).

    Källa: Begripsam (2025) Svenskarna med funktionsnedsättning och internet 2025 (PDF)
  • ”Internettillgången i enskildas rum eller lägenheter är högre på särskilda boenden för äldre än i stöd- och serviceboenden för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt minskar andelen kommuner som erbjuder gratis internetuppkoppling på sina boenden, i år är den cirka 55 procent” (s. 7). utelämnad text ”Årets resultat visar att 66 procent av kommunerna har uppgett att alla deras särskilda boenden för äldre har tillgång till internet i enskildas rum eller lägenheter (se figur 3). Internettillgången på stöd- och serviceboenden för personer med funktionsnedsättning är lägre, totalt 58 procent av kommunerna uppger att det där finns internetuppkoppling på alla boenden som drivs av kommunen (se figur 4). Resultaten är desamma som förra året” (s. 28). utelämnad text ”20 respektive 23 procent av kommunerna saknar internettillgång i enskildas rum eller lägenheter, på alla kommunala boenden” (s. 29).

    Källa: Socialstyrelsen (2025) E-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna 2025 (PDF)
  • Deltagarna förklarade att en person, för att komma in i [Udbetaling Danmarks] system, måste dela sina hemliga personliga inloggningskoder för mobilen med fem eller sex personliga assistenter varje vecka, eller omkring 50 personliga assistenter under sin livstid. En deltagare i en fokusgrupp sammanfattade det som flera deltagare gav uttryck för: ”Varje gång jag ska ange MitID måste min assistent, eller min fru, eller vem som än finns i närheten som jag vågar anförtro informationen, stå och titta på skärmen där jag skriver in mina koder … Sedan måste en assistent, eller min fru, eller någon annan ta min smarta telefon, läsa koden som skickas och säga vad jag ska skriva på skärmen. Men varje gång är det mitt liv som står på spel när jag delar personlig information [med] en tredje person. Och det är min identitet som kan stjälas från mig dagligen, flera gånger.” (s. 66, egen översättning).

    Källa: Amnesty International (2024) Coded Injustice: Surveillance and Discrimination in Denmark's Automated Welfare State
  • ”Många har inte släktingar eller andra anhöriga som de kan förlita sig på i digitala frågor, vilket leder till ojämlikheter. Dessutom kan anhöriga också begränsa äldre medborgares möjligheter att delta i det digitala samhället och på så vis minska deras självständighet.” En 88-åring vars barn tog hennes dator när hon flyttade till särskilt boende säger: ”Min dotter tar hand om det. Jag är totalt handlingsförlamad, låt mig säga det så” (s. 5).

    Källa: Giornetti, D. & Sandberg, H. (2026) Hälsosamt åldrande i en digital värld: populärvetenskaplig rapport. Lunds universitet (PDF)
  • "Tillgången är vidare ojämlik, dels utifrån var i landet man bor, dels utifrån vilken ”grupp” man tillhör" (s. 226). utelämnad text "93 procent av de tillfrågade ansåg att digital teknik inom äldreomsorgen riskerar att ersätta önskad fysisk kontakt med andra människor" (s. 84).

    Källa: SOU 2025:39. Digital teknik på lika villkor – En reglering för socialtjänsten och verksamhet enligt LSS (PDF)

Ansvar och vägar vidare

Vägledning för den enskilde

  • Kommunens LSS-handläggare (ansökan om insatser)
  • God man (stöd i ekonomiska och rättsliga frågor)
  • Funktionsrättsorganisationer (stöd och rådgivning till medlemmar)
  • Patientnämnden (om vårdkopplad insats)

Vägledning för utförare

  • Socialstyrelsen (vägledning om goda levnadsvillkor och välfärdsteknik)
  • Myndigheten för delaktighet (vägledning om tillgänglighet ur funktionsrättsperspektiv)

Klagoväg

  • Förvaltningsrätten (överklaga beslut enligt LSS eller socialtjänstlagen)
  • Inspektionen för vård och omsorg (anmälan om missförhållanden)
  • Justitieombudsmannen (klagomål på myndigheters handläggning, även i förvar)

Granskande aktörer

  • Inspektionen för vård och omsorg (tillsyn över LSS-boenden och äldreboenden)
  • Justitieombudsmannen (granskar enskilda fall av myndighetsutövning, även i förvar)

Version 2.0. Det här är en granskningsversion. Innehållet kan ändras innan ramverket är färdigt. Innehållet uppdaterades .