1.5 Digital identitet och behörighet
En digital identitet är nyckeln till digitala samhällsfunktioner.
E-legitimation förutsätter nästan alltid en registrerad svensk identitet, som personnummer eller styrkt samordningsnummer. Autentiseringen ska skydda den enskilde men kan stänga ute den som har svårt att hantera den. Systemen saknar också ofta stöd för den som behöver företräda någon annan. Fler e-legitimationer och EU:s identitetsplånböcker ger inte fler en väg in om de inte godtas där människor behöver dem. Den svenska identitetsplånboken ska bygga på den statliga e-legitimationen.
Utgångspunkter enligt lag
Regeringsformen (1974:152) 1 kap. 2 § anger att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället.
Förvaltningslag (2017:900) 6 § kräver att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla och att myndigheten hjälper den enskilde att ta till vara sina intressen, 7 § att myndigheten är tillgänglig och 8 § att myndigheter samverkar med varandra. 14 § ger den som är part rätt att anlita ombud eller biträde.
Diskrimineringslag (2008:567) 1 kap. 4 § förbjuder indirekt diskriminering, vilket kan uppstå när teknikvillkor missgynnar vissa grupper.
Lag (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service ställer krav på att digital offentlig service ska vara möjlig att uppfatta, hantera, begripa och robust.
Lag (2026:1358) om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering anger att offentliga aktörer ska godta e-legitimationer inom auktorisationssystemet med tillräcklig tillitsnivå när deras e-tjänster riktar sig till enskilda (4 kap. 1 §).
Förordning (EU) 2024/1183 (eIDAS 2.0) anger att varje medlemsstat ska tillhandahålla en europeisk digital identitetsplånbok. Användningen ska vara frivillig, och tillgången till offentliga och privata tjänster får inte begränsas eller göras ofördelaktig för den som inte använder plånboken (artikel 5a.15). Plånboken ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra (artikel 5a.21).
Europeiska förklaringen om digitala rättigheter och principer
EU har åtagit sig att säkerställa att invånarna erbjuds möjlighet att använda en tillgänglig, frivillig, säker och tillförlitlig digital identitet som ger tillgång till ett brett utbud av onlinetjänster (7a). EU har också åtagit sig att se till att ingen lämnas utanför den digitala omställningen. Den bör i synnerhet innefatta äldre, personer med funktionsnedsättning och marginaliserade, sårbara och utsatta människor samt personer som agerar på deras vägnar (2b). Därtill har EU åtagit sig att se till att tekniska lösningar respekterar de grundläggande rättigheterna (2a) och att främja sömlös, säker och interoperabel tillgång till digitala offentliga tjänster (7c).
Politikområden
Förvaltningspolitik och socialpolitik.
Hinder i området (3)
1.5.1 Ojämn tillgång till e-legitimation
E-identifiering är nyckeln till digitala tjänster. Det finns flera e-legitimationer i Sverige och de fyller olika funktioner. För att få BankID krävs personnummer, att man är kund i en bank ochatt man kan använda BankID utan assistans. Freja Plus kräver personnummer eller samordningsnummer. SverigeId är kopplat till det nationella id-kortet. Olika tjänster godtar olika e-legitimationer. Betaltjänster, som Swish, kräver BankID. Utländska e-legitimationer erkänns formellt men ger ofta inte full tillgång till tjänsterna.
1.5.2 Autentisering som barriär
Krav på lösenord, koder och inloggningar kan, trots sitt säkerhetssyfte, skapa hinder för den som har svårt att hantera dem. Kraven utformas utifrån säkerhet och tar sällan hänsyn till den enskildes förmåga. Den som inte klarar kraven lämnar ofta över sina koder till någon annan, vilket bryter mot villkoren och ökar risken för bedrägeri.
1.5.3 Ombudskapets begränsningar
Den som inte själv kan använda digitala tjänster behöver någon som agerar ombud men systemen saknar ofta stöd för det. Det gäller alla former av ställföreträdare, från vårdnadshavare och god man till den som har en fullmakt. Ombudet kan inte visa sitt mandat och det går inte att följa vem som har gjort vad. Det är även svårt för anhöriga att agera på ett rättssäkert sätt innan ett formellt ställföreträdaruppdrag är utdelat.
Version 2.0. Det här är en granskningsversion. Innehållet kan ändras innan ramverket är färdigt. Innehållet uppdaterades .