DigidelCenter är en nod för digital medborgarservice

En filminspelning framför green screen

Under 2019 startas 15 nya Digidelcenter upp över hela landet. Men vad gör de egentligen för nytta – och för vem? I Helsingborg har man tagit sikte på digital inkludering i EU och i Säter samarbetar man med IT-gymnasieelever. Möjligheterna är många. Men ett grundläggande krav på kommunerna som har beviljats projektstöd från Internetstiftelsen är att de är engagerade från start – och tänker långsiktigt.

I Sverige använder nästan alla internet. Hela 98 procent har tillgång till internet hemma, men det betyder inte att alla använder det. Enligt 2018 års rapport ”Svenskarna och internet” befinner sig ungefär en halv miljon svenskar i ett så kallat ”digitalt utanförskap”, det vill säga att de inte använder internet alls. Det betyder att all kontakt med familj, myndigheter och samhällstjänster måste ske på andra sätt, via brev, telefon eller fysiska möten.

Det innebär en samhällskostnad som kan bli lägre, menar Danny Aerts, vd för Internetstiftelsen i Sverige (IIS).
– Om man vet att 100 procent av befolkningen klarar av att använda e-tjänster då har man en väldigt stor kostnadsminskning. Så länge det inte är så måste man ha alternativa papperslösningar, vilket kostar pengar.

Internetstiftelsen har tillsammans med regeringen beviljat 15 kommuner projektstöd under två års tid för att starta upp lokala Digidelcenter, en plats dit människor kan komma för att få hjälp med digital teknik, men också söka ny kunskap och lära sig navigera i den digitala världen.

– När teknikutveckling går så fort, och väldigt många har en ambition att nå medborgarna på nya sätt – då måste det också finnas någonstans där man kan få hjälp. Och det är det fina med Digidelcenter, för där kan man faktiskt få hjälp av en människa, man kan fråga någon. Vi håller på att bygga bort sådana möjligheter i samhället i dag, säger Danny Aerts.

En annan fördel som han ser med ett nationellt nätverk av Digidelcenter är att varje kommun slipper ”uppfinna hjulet” på nytt. I och med att det finns en gemensam metodutveckling och plattform kan kommunerna snabbt lära av varandra och utbyta erfarenheter.

– Det blir lättare för stora organisationer, som länsstyrelserna, myndigheterna och bankerna till exempel, att samarbeta om det finns ett gemensamt gränssnitt där man kan samla krafter.

Han är dock kritisk till att myndigheter och banker tar fram nya e-tjänster på löpande band, utan att ta ansvar för att utbilda sina kunder eller användare i hur man använder dem. I det avseendet kan Digidelcenter spela en viktig roll, menar han, och agera brygga mellan producenter och användare.

Säter samarbetar med IT-elever

Precis så resonerar man på Säters nyöppnade Digidelcenter, beläget i en ljusgrå biblioteksbyggnad med Ica-butiken och stadshotellet runt knuten. Här arbetar MIK-bibliotekarien Jonna Steinrud sedan en tid tillbaka som projektledare för kommunens Digidelcenter. I början av året slog man upp dörrarna för den nya satsningen, där man bland annat samarbetar med studieförbundet Bilda och pensionärsföreningen Seniornet Falun (som ingår i Seniornet Sweden). De har anordnat olika studiecirklar och föreläsningar i källkritik bland annat.

– Men överlag försöker vi att avdramatisera det och hitta sätt att få in det i vardagsarbetet. Så länge biblioteket är öppet och det är bemannat så kan alla komma till oss med frågor om digital teknik, men det senaste halvåret har vi tydliggjort att vi lyfter de här frågorna tillsammans med andra, säger Jonna Steinrud.

Under hösten inleder de ett samarbete med det IT-inriktade Helixgymnasiet, då elever som går andra året på gymnasiet kommer att göra sin praktikperiod på Digidelcentret. Tanken är att eleverna ska få en chans att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken, men också att de ska få möta användare av olika e-tjänster, vilket kan ge en ökad förståelse för hur man skapar användarvänliga lösningar. Samtidigt ska Digidelcentrets besökare kunna få hjälp av de unga IT-kunniga eleverna – så lärandet går åt båda hållen. Jonna Steinrud poängterar att man måste bredda synen på vilka målgrupper som kan behöva hjälp i den digitala världen.

– Tittar man på undersökningar så är de som delar mest tveksamma artiklar och sådant på sociala medier medelålders. Sedan gör man antagandet att unga är väldigt digitala, och de kanske är bra på sociala medier, men kanske inte är så bra på att skriva ett helt vanligt mejl.

Önskar mer av myndigheter

Även lokala aktörer som trafikbolaget Dalatrafik och medieföretaget Mittmedia, som äger och driver lokaltidningarna i trakten, har haft informationsträffar i Digidelcentret. Det bildas ofta köer till dessa möten, där exempelvis Mittmedia berättar om sina appar, hur man läser tidningen på nätet under semestern, och skillnaden mellan olika typer av prenumerationer.

– Behov styr hur många som dyker upp på våra evenemang, och läsa tidningen är ett behov som många har, säger Jonna Steinrud.

Södra Dalarnas Sparbank har också varit på besök för att förklara hur Bank-ID fungerar, en tjänst som 77 procent av alla över 76 år aldrig har använt, enligt rapporten ”Svenskarna och internet”. Motsvarande siffra i åldern 66-75 år är 34 procent.

Men precis som Internetstiftelsens vd, Danny Aerts, önskar Jonna Steinrud att de stora myndigheterna, som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket, visade ett större intresse för att nå sina användare som kanske inte har koll på elektroniska brevlådor och hur just deras digitala e-tjänster fungerar.

– Arbetsförmedlingen till exempel drar ner på fysiska kontor, men det ska vara lika lätt att söka jobb, det är i alla fall vad de kommunicerar, så jag skulle bli glad om de ville engagera sig i vårt Digidelcenter och gentemot sina användare. Jag tror att folk på landsbygden skulle känna sig närmare sina myndigheter om de kom ut och visade upp sina tjänster.

Behövs lokala ”match makers”

Att använda Digidelcenter som en plats för samarbeten och samskapande har varit ledorden för Digidel Helsingborg. Staden har sedan flera år tillbaka arbetat aktivt med digitala frågor, men det var först i februari 2018 som ett Digidelcenter etablerades i biblioteket. Till skillnad från Säter står Helsingborg på egna ben finansiellt redan från början och drivs i samarbete med stadens Digitaliseringsavdelning. Med andra ord ett praktexempel för hur ett Digidelcenter ska drivas, enligt Danny Aerts på Internetstiftelsen.

– Det finns så många initiativ som avslutas när projekttiden är över efter två år. Det var därför som vi i vår utlysning ställde krav på kommunerna att få veta hur projektet ska förvaltas långsiktigt. Vi ville ha bevis på att kommunen deltar, och bidrar finansiellt, när projekttiden är slut. Sedan har vi också tittat på hur bra man är på att starta lokala samarbeten. Man måste ha en ”match maker” som kan se hur andra organisationer kan hjälpa till, säger Danny Aerts.

Dela-kultur i Helsingborg

En av de ansvariga för Helsingborg Digidel är Eva Hveem, bibliotekarie och pedagog på Helsingborgs bibliotek. Deras Digidelcenter står på tre ben. Det första är att hjälpa medborgarna med digital teknik och handledning i den reguljära biblioteksverksamheten, samt att hitta olika sätt för invånarna att prova på ny teknik. Det andra benet är att stödja staden och digitaliseringsavdelningens arbete med utvecklingsprojekt och hitta vägar för samarbeten med andra förvaltningar. Slutligen ska det också vara en plats där olika digitala tjänster som tas fram inom staden kan testas.

– Nästan varje förvaltning jobbar med olika typer av digitaliseringsprojekt, men oftast vet de inte om varandra, det var något som vi upptäckte när vi drog igång detta. Så vi tänkte: varför hjälps vi inte åt och lär av varandra? Nu har vi skapat en yta för våra kollegor i stan, där de kan samskapa med varandra, men också med medborgarna. För det är i syvende och sist de som ska använda e-tjänsterna eller produkterna som vi tar fram, säger Eva Hveem.

Och precis som i Säter bjuder man gärna in externa aktörer att hålla workshops, föreläsningar och kurser, men även privatpersoner som är kunniga, inom exempelvis Linkedin, får ta initiativ till att hålla egna föreläsningar. Digidelcentret bygger, liksom biblioteksverksamheten i stort, på en slags dela-kultur, betonar Eva Hveem.

– Det finns ett hållbarhetstänk i detta, att istället för att alla har en egen dator så delar vi på det som finns här. Detta sträcker sig även till att dela den kunskapen som vi har här. I förlängningen kan det innebära att de som kommer hit, och förhoppningsvis lär sig mer, också blir en mer demokratisk medborgare. För om du inte är digitalt inkluderad har du kanske inte möjlighet att vara fullt demokratiskt inkluderad, då så mycket information finns på nätet i dag.

Digidelcenter sprids till EU

Sedan ett och ett halvt år tillbaka är Eva Hveem delaktig i ett digitaliseringsprojekt på EU-nivå. Det handlar förenklat om att sprida Digidelcenter-formatet i Europa och ta fram en generell modell för hur ett Digidelcenter kan upprättas, oavsett förutsättningar i respektive land.

– Grundbulten är att placera det på en plats där människor redan möts. Här i Sverige är det ofta bibliotek, men i Italien kanske det är caféer, i ett annat land bensinmackar eller fritidsgårdar? Vi beskriver också vilken slags teknik som krävs, vad personalen behöver kunna på ett ungefär och ger förslag på utbildningar som kan riktas till medborgarna.

Det digitala utanförskapet i Europa är stort. Närmare 170 miljoner invånare, cirka 40 procent av EU:s befolkning, har inte tillräckliga digitala kunskaper för att klara sig privat, men inte heller för att kunna ta de många nya jobben som kräver digital kompetens, hävdar Hveem. Det är inte för inte som EU-kommissionen har avsatt 9,2 biljoner euro av budgeten (som gäller för 2021–2027) till ökad digitalisering, varav 700 miljoner euro är öronmärkta för att främja digital inkludering.

– Vi ingår ju i ett större sammanhang, och ju mer du arbetar med digital inkludering redan nu desto bättre rustad blir just din kommun för framtidens digitala utmaningar. Så man är inte oviktig, utan vi är gräsrötterna som drar superviktiga strån till stacken. Våra initiativ är minst lika betydelsefulla som de som forskar om artificiell intelligens, för det hänger ihop. Det är ett enda stort nät och vi gör vår bit för att inkludera och förbereda våra kommuninvånare för framtiden, avslutar Eva Hveem.

Text: Cecilia Burman

Foto: Max Lennartsson