Enligt förvaltningslagen ska myndigheter se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla. Ändå är mötet med den digitala välfärden sällan det. En enkel e-tjänst kräver mycket mer än ett bra gränssnitt.
6 § Service En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla.
Förvaltningslag (2017:900)
Digital offentlig service lyder under flera lagkrav som betonar enkelhet, användbarhet och delaktighet. Trots det är mötet med den digitaliserade välfärden sällan smidigt och enkelt. Ett framgångsrikt arbete med digitalisering som inte lämnar någon utanför kräver analys av vad som orsakar de hinder som användaren möter. Varför fungerar en digital produkt eller tjänst på ett visst sätt? Vilka problem och målkonflikter uppdagades under utvecklingen? Vilket handlingsutrymme fanns till slut att påverka funktioner och gränssnitt? Genom att analysera orsakssamband kan rätt instans få uppdraget att analysera och lösa användbarhetshämmande hinder.
Förutsättningar i designprocessen
Många olika förutsättningar måste existera för att en digital lösning ska kunna uppfylla sitt problemlösande syfte inom begränsade tids- och budgetramar. Vägen till en digital produkt i offentlig förvaltning går oftast via en komplex designprocess med både uppenbara och mer dolda målkonflikter.
Längre ner finns en hänvisning till en illustration som Begripsam, i samarbete med Inera, tog fram inför ett webbinarium i samband med Arvsfondsprojektet DigiSen.69 Bilden illustrerar hur digitaliseringsarbetet kan delas upp i lager och hur dessa hänger ihop. De undre lagren är förutsättningsskapande och de övre lagren handlar om att utforma enkla och begripliga tjänster utifrån de förutsättningar som finns. Respektive ”lager” kan endast göra en så användvärd och enkel tjänst som givna förutsättningar tillåter. Vissa funktioner, oavsett hur efterfrågade de än är, kan till exempel inte bli verklighet utan en lagförändring.
Illustrationen tydliggör att samtliga professioner påverkar graden av enkelhet, användbarhet och delaktighet. Digitaliseringsprofessionerna försöker utforma så bra tjänster de kan inom sin domän men brottas ofta med begränsningar som de inte kan påverka. Trögheten i kommunikation mellan olika lager begränsar möjligheterna för att skapa enkla tjänster som ger verklig nytta, både för användare och samhälle.
Bild 7. Vad som krävs för att skapa enkla och begripliga digitala tjänster
Att skapa enkla e-tjänster som är lätta att använda och begripa är inte bara en fråga om användargränssnitt. Många professioner krävs för att skapa en digitalisering som inte lämnar någon. I bilden liknas en digtial tjänst vid en växt med rötter ner i marken där olika lager visualiserar beroenden i samhällets digitalisering. Det tomma lagret visar ett fokusbyte: från att skapa förutsättningar till att utforma enkla och begripliga funktioner och gränssnitt. Illustration: Agnes Malmros, Begripsam (2023) CC-BY.
Se bilden på sidan 33 i rapporten (PDF).
Lagar
En grundläggande orsak till att tjänster och produkter ofta blir svåra att begripa och använda har att göra med lagarna och deras tolkning. Det är därför det allra första förutsättningsskapande lagret. Det krävs politiska vilja för att förändra lagar. Viljan kommer till uttryck i politiska initiativ, utredningar och myndighetsuppdrag. Ansvarig myndighet vägleder resten av samhällets aktörer i hur man ska tolka och implementera lagen genom utforma vägledningar och ta policybeslut gällande lagens tolkning. Här sätts ramarna för praktikerna som utvecklar tjänster.
Mellan 2016-2018 hade Digitaliseringsrättsutredningen i uppdrag att kartlägga och analysera i vilken utsträckning det förekommer lagstiftning som i onödan försvårar digital utveckling och samverkan inom den offentliga förvaltningen.70 Utredningen uppmärksammade:
- Hindrande eller hämmande lagstiftning inom digital kommunikation med enskilda
- Frågor om elektroniska identiteter, underskrifter och annan koppling till person
- Frågor om grunddata, informationsförsörjning och informationsutbyten
- Frågor om digitalisering av ärendeprocesser och automation i förvaltningen.71
För närvarande pågår även Välfärdsuppdraget där Digg utreder, analyserar och bereder förslag till författningsändringar. I det inledande arbetet har Digg konstaterat att juridiken under lång tid har upplevts som utmanande. Åtgärder har vidtagits inom specifika områden, men med få synergieffekter. Den snabba teknikutvecklingen under senare år har också tydliggjort behovet av en mer centraliserad regelutveckling, bland annat på grund av att de juridiska utmaningarna på digitaliseringsområdet är tvärsektoriella och inte sektors- eller områdesspecifika.72
Samverkansarkitektur
I nästa lager finns samverkansarkitektur, också kallad interoperabilitetsarkitektur. Här syr man ihop olika perspektiv som ligger till grund för hur man kan utforma digitala lösningar. Det handlar om att beskriva olika behov och lösningar med ett språk som kan förstås inom hela det digitala ekosystemet i samhället. Samverkansarkitektur förespråkar ofta att väl etablerade standarder används, till exempel ISO-standarder. Under 2023 fastställdes två nya referensarkitekturer för interoperabilitet efter att alla regioner ställt sig bakom dessa. Den första, T2, referensarkitektur för interoperabilitet inom svensk välfärd, beskriver en grundläggande samverkansarkitektur som kan tillämpas för olika verksamhetsområden inom välfärden. Den andra, T2, referensarkitektur för interoperabilitet inom svensk vård och omsorg, är en specialisering med fokus på vård och omsorg. T2 kompletterar dagens referensarkitektur T-boken som många befintliga tjänster för informationsdelning i hälso- och sjukvården bygger på.73
Infrastruktur
Det tredje lagret är den digitala infrastrukturen. Med det menas byggblock eller lösningar på nationell nivå som ger grundläggande funktionalitet som sedan kan användas för att utforma digitala tjänster eller samverka mellan myndigheter. Byggblock har den karaktären att de kan återanvändas i många olika tjänster. För offentliga aktörer finns till exempel redan särskilda nätverk för att överföra känslig information och Nationell tjänsteplattform som är ett system för att utbyta information inom välfärden. För privatpersoner kan man säga att den digitala infrastrukturen består av tillgång till bredband, mail, sms, Kivra och att logga in med e-legitimation. Digg leder arbetet med Ena, Sveriges digitala infrastruktur, som syftar till att ta fram byggblock och lösningar för offentlig förvaltnings digitalisering.
Vid ”System och funktioner” sker ett skifte från förutsättningsskapande till utformning av digitala tjänster.
System och funktioner
System och funktioner innebär att paketera den funktionalitet som ska erbjudas till användaren i gränssnittet. Här nyttjas den digitala infrastrukturen för att hämta information från olika aktörer och paketera informationen så att den blir användbar i användargränssnittet.
Användargränssnitt
I det översta användargränssnittet handlar det om att skapa en bra interaktion med användaren, till exempel genom samskapande och interaktionsdesign. I bilden (sidan 33) illustreras den digitala tjänsten av plantan och användaren är solen. Det illustrerar att det är genom samarbete med användare som nyttan av en tjänst kan realiseras.
Kunden, användaren och medborgaren
I en studie av behovsdriven utveckling lyfter digitaliseringsforskaren Katarina Gidlund de tre konfigurationerna kund, användare och medborgare samt kopplar dessa till olika kunskapspraktiker.74 Först (i) marknadsförings- och kommunikationsprofessionens fokusering på målgrupper och kund. Här gäller det att förstå målgruppen på bästa sätt för att få så många kunder som möjligt att använda sig av den digitala lösningen. Sedan den (ii) användarcentrerade systemutvecklingen där det betonas att de som ska använda de digitala lösningarna bör vara delaktiga i framtagandet. Slutligen, (iii) förvaltnings- och demokratiska professioners betoning på förutsättningar för medborgare att utöva sina skyldigheter och rättigheter.
Studien av Gidlund visar att de tre begreppen (kund, användare och medborgare) ofta används relativt oreflekterat, som att det inte finns skillnader mellan att vara användare, kund och medborgare. Men, menar Gidlund, i vissa fall kan det till och med finnas konflikter mellan de tre olika rollerna och hur man arbetar med att skapa digitala lösningar för dem. Att identifiera en målgrupp via olika former av målgruppsanalyser eller att skapa användarcentrerade designmoment eller slutligen att värna demokratiska principer kan stå i motsatsförhållande till varandra. De har ofta samma gemensamma utgångspunkt, att sätta människan i centrum, och delar på ett övergripande plan ambitionen att de digitala lösningarna ska finnas till för människan (s.k., humancentrerade praktiker) men kan på så sätt ofta misstas för att vara mer lika varandra än vad de i praktiken är.75 Policys som lyfter digital delaktighet kan förbise olikheter och spänningsytor i dessa kunskapspraktiker.
Den urbana normen
I ett kapitel om digitala e-tjänster är det även läge att nämna den urbana normen. Normer påverkar hur vi ser på människor, platser och samhället. Den urbana normen innebär att städer ges tolkningsföreträde framför landsbygder. De urbana platserna kopplas ofta samman med positiva värden som beskriver modernitet, framgång och utveckling. Motsatsen, landsbygderna, förknippas med det traditionella, det gammalmodiga och det saktfärdiga.76 På ett konkret empiriskt plan visar sig den urbana normen som socioekonomiska skillnader relaterade till plats. Det kan till exempel vara skillnader i bostadspriser, löner eller möjligheter till utbildning.77 Nationella satsningar och bidrag kan även vara utformade på sätt som gör att de passar bättre i täta områden, eller i större kommuner med högre administrativ kapacitet. Det kan göra det svårare för mindre och glesare kommuner att ta del av satsningarna. Satsningar som prioriteras utifrån samhällsekonomisk nytta, uppges exempelvis som svårare för landsbygder att ta del av, då ett mindre antal invånare ger stort utslag i den samhällsekonomiska nyttokalkylen.78
I en etnologisk intervjustudie använder Jens Lindberg, docent vid Umeå universitet, den urbana normen för att analysera hur äldre på landsbygden ser på sina rättigheter vad gäller tillgång till hälso- och sjukvård och hur de förhåller sig till sin lokala framtid.79 Lindberg intervjuade invånare i svenska norrländska inlandskommuner med erfarenhet av att använda olika e-hälsolösningar. Samtliga som intervjuades uttryckte att de helst träffade sina vårdgivare ansikte mot ansikte på en lokal hälsocentral. Samtidigt var informanterna glada över de digitala teknologier som de hade fått tillgång till. Men när berättelserna fördjupades och de intervjuade reflekterade över sin generella vårdsituation, uttrycktes även känslor av maktlöshet. Lindberg beskriver ”resignation över en lokal situation där välfärdsservice försvann allt längre bort ifrån dem, och överväldigande känslor av att e-hälsolösningar inte utgjorde något fritt val för dem, utan var helt nödvändiga för att mildra riskerna med den avlägsna hälsovården”.80 Studien bidrar med insikter om hur viktigt det är att förstå hur erfarenheter av, och föreställningar om, plats samspelar när människor skapar mening till digitala hälsoteknologier. Lindberg menar att ”utifrån en urban norm förväntas landsbygden inse det orimliga i en förväntan att få vård (och andra offentliga verksamheter) på lika premisser som mer urbana områden”.81
Bredband
En förutsättning för att kunna bo, leva och verka i hela Sverige är tillgången till snabbt bredband. Det är ett måste för både invånarens vardag och för att avancerad utrustning inom industri, sjukvård och offentlig service ska kunna fungera.
I bredbandsstrategin82 formulerades de ännu ej uppnådda målen:
- 2020 ska 95 % av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband på minst 100 mbit/s83
- 2023 bör hela Sverige ha tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet.
- 2025 bör hela Sverige ha tillgång till snabbt bredband.
När det gäller målsättningen för mobila tjänster betyder ”hela Sverige” emellertid enbart områden där människor ”normalt befinner sig”. Det rör sig primärt om tätbebyggda områden och större vägar. Totalt omfattar målsättningen 19 500 km² vilket omfattar ca 5 procent av Sveriges totala yta.84 Ett landsbygdsperspektiv kompletterar den bilden och lyfter att det blir allt viktigare med god täckning och kapacitet på platser där människor befinner sig tillfälligt, eller där människor normalt inte befinner sig alls. På många av dessa platser kommer en sensor, en maskin eller en sak ofta att befinna sig, men sällan en människa.85
När det gäller målsättningen för ett snabbt bredband handlar det om att Sveriges hushåll och företag ska ha tillgång till bredband. Hushållet eller företaget behöver inte vara uppkopplat, det räcker med att fiber exempelvis finns nedlagd i gatan utanför bostaden för att hushållet ska anses ha tillgång till en anslutning.86 I den årliga bredbandskartläggningen samlar Post- och telestyrelsen (PTS) in adressuppgifter över byggnader som aktörerna anser sig kunna ansluta och till vilken kostnad. Alla byggnader som har en befintlig fiberanslutning, eller kan anslutas till en kostnad av högst 40 000 kronor, anses i kartläggningen ha ”fiber i absoluta närheten”.87 Föreningen Hela Sverige ska leva summerar att vägen till målet kantas av stora skillnader mellan land och stad, såväl vad gäller graden av utbyggnad som villkoren för hur utbyggnaden ska genomföras.88
Så är också fallet i Västernorrlands län, där det fortfarande är stora skillnader i både utbyggnadstakt och anslutningsgrad. Det rör sig i många fall om glesa miljöer och långa avstånd med få anslutningspunkter. Konsekvensen blir att aktörer har svårt att fortsätta ansluta byggnader på kommersiell grund. Kvarstående utbyggnad är helt eller delvis beroende av stödmedel, och drivs till stor del av kommunen, regionen och även ideella föreningar som lokala utvecklingsgrupper. Så, även om nationella målvärden innebär att utbyggnaden anses ”klar” när 98 % av hushåll och företag på nationell nivå har tillgång till 1 Gbit/s (eller fiber i absolut närhet), att 99,9 % har tillgång till minst 100 Mbit/s samt att 100 % har tillgång till minst 30 Mbit/s finns det, år 2024, områden i Västernorrlands län där siffran inte ens når 70 %.
Avslutningsvis
För att en digital lösning ska vara användbar och enkel krävs det att många olika förutsättningar är på plats. För att riva digitala samhällshinder krävs en helhetssyn. Om ett sakpolitiskt område handlar om ”till så många som möjligt till så låg kostnad som möjligt” kommer den urbana normen att styra teknikutvecklingen och ansvaret för att inkludera individen i en gles miljö att överlåtas till annan aktör, ofta civilsamhällets organisationer. Konnektivitetsfrågorna måste in på en strategisk nivå i alla skeden av samhällsbygget. Trafikverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är myndigheter som bygger och tillhandahåller nät till sina verksamheter och ansvarsområden, här kan det finnas samförläggningsvinster i de delar som inte är känsliga ur säkerhetssynpunkt, givet att flera sammankopplade autonoma nät skapar robusthet.
Fotnoter
- PRO och Begripsam (2023) Webbinarium: Att skapa digitala tjänster som fungerar för alla användare.
- Dir. 2016:98 Rättsliga förutsättningar för en digitalt samverkande förvaltning.
- SOU 2018:25 Juridik som stöd för förvaltningens digitalisering. Digitaliseringsrättsutredning en.
- Digg (2022) Uppdrag att stödja regeringens arbete med fortsatt digitalisering av välfärden genom att identifiera rättsliga hinder.
- Inera (2023) Grunden lagd för nästa generations digitala samverkan i välfärden.
- Gidlund, K. L. (2015) Makers and shapers or users and choosers participatory practices in digitalization of public sector.
- Sundberg, L., & Gidlund, K. L. (2022) Digitalt deltagande i offentlig sektor : En kritisk granskning.
- Tillväxtverket Metodstöd för livskraftiga landsbygder..
- Vallström, M., & Svensson, L. (2022) Introduktion – den urbana normen.
- Tillväxtverket (2021) Geografier som inte syns.
- Lindberg, J. (2022). Urban norm som affektiv atmosfär. Citat från sida 2.
- Ibid. Citat från sida 2.
- Ibid. Citat från sida 2.
- Näringsdepartementet (2016) Sverige helt uppkopplat 2025 – en bredbandsstrategi.
- Trots att målåret är passerat fortsätter Post- och telestyrelsen (PTS) att följa upp målet i den årliga kartläggningen.
- Bredbandsforum (2024) Digital Mobilitet för Framtiden. Slutrapport från arbetet med Bred bandsforums fokusområde 5G och digital mobilitet.
- Region Värmland (2023) Yttrande över Frågor om dagens och framtidens utmaningar på konnektivitetsområdet (Fi2023/01693).
- Bredbandsforum (2023) Färdplan för måluppfyllnad 2025.
- Bredbandsforum (2022) Kunskapsunderlag om de 98 grundläggande procenten.
- Hela Sverige ska leva (2020) Bredband i hela Sverige.
Läs hela avsnittet
Digital delaktighet. Digitalisering som inte lämnar någon utanför, sidorna 32–39 (PDF). Länken öppnar rapporten på rätt sida i de flesta webbläsare.