Digital exkludering påverkar människors möjligheter att leva ett gott liv. Därför behöver digitaliseringen kopplas till de stora målen för hållbar utveckling, folkhälsa och mänskliga rättigheter.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.
§2 Regeringsformen
Digital exkludering får konsekvenser för människors möjligheter till självbestämmande, delaktighet, hälsa, utbildning, arbete, fritid, demokrati och frihet. Genom att relatera digitaliseringsinsatser till övergripande strategiska mål kan viktiga synergieffekter skapas med arbete för hållbar utveckling. På systemnivå finns redan flera tvärsektoriella ramverk.
De globala hållbarhetsmålen
Agenda 2030 är den mest ambitiösa överenskommelsen och resursmobiliseringen för hållbar utveckling som världens ledare har antagit. I Sverige finns ett riksdagsbundet mål som förankrar och tydliggör Sveriges åtagande för att nå de globala målen: ”Sverige ska genomföra Agenda 2030 för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling genom en samstämmig politik nationellt och internationellt. Genomförandet ska präglas av agendans princip att ingen ska lämnas utanför”.89 Den viktiga grundprincipen att inte lämna någon utanför förpliktigar varje land att utrota fattigdom i alla dess former, upphöra med diskriminering samt att minska ojämlikheter och utsatthet som lämnar människor utanför utvecklingen.90
I uppföljningen av Agenda 2030 från 2019 redovisar SCB att Sverige har goda förutsättningar att nå de globala målen, men att flera utmaningar kvarstår. Bland annat minskar inte den ekonomiska och sociala ojämlikheten i landet.91 I Budgetpropositionen för 2024 bekräftar regeringen att analysen från 2019 fortfarande gäller.92 Även Finanspolitiska rådet har nyligen rapporterat att det finns skäl att vara uppmärksam på utvecklingen av ekonomisk ojämlikhet i Sverige.93 Under våren 2024 kom slutredovisningen från utredningen Nationell samordnare för Agenda 2020. Efter fyra års arbete är slutsatsen att omställningen till hållbar utveckling går alldeles för långsamt och att de åtgärder som vidtas är otillräckliga.94 Främst kritiseras regeringens bristande övergripande styrning.
Mycket av det som uttrycks i Agenda 2030 återfinns redan i svensk grundlag. Av 1 kap. 2 § regeringsformen framgår att det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Det framgår vidare av grundlagsbestämmelsen att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och motverka diskriminering av människor. Enligt samma bestämmelse ska den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det allmänna ska trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.95 Såväl diskrimineringsgrunderna96 som de mänskliga rättigheterna är nära kopplade till principen om att inte lämna någon utanför.
Mål för regional utveckling
Målet för den regionala utvecklingspolitiken är utvecklingskraft med stärkt lokal och regional konkurrenskraft för en hållbar utveckling i alla delar av landet. Utvecklingskraft handlar om att skapa en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling där de tre dimensionerna är integrerade och ömsesidigt beroende av varandra. Den regionala utvecklingspolitiken ska vara en del av genomförandet av Agenda 2030.97
De strategiska områdena för att nå målet för den regionala utvecklingspolitiken är:
- Likvärdiga möjligheter till boende, arbete och välfärd i hela landet
- Kompetensförsörjning och kompetensutveckling i hela landet
- Innovation och förnyelse samt entreprenörskap och företagande i hela landet
- Tillgänglighet i hela landet genom digital kommunikation och transportsystemet
Sveriges 21 regioner har det regionala utvecklingsansvaret. Det innebär att regionerna ansvarar för att samordna och utveckla det regionala arbetet för hållbar utveckling i respektive län. Kommuner, länsstyrelser, andra statliga myndigheter, näringslivet och civilsamhället är också viktiga för att skapa en hållbar regional utveckling.98 Tillväxtverket har regeringens uppdrag att främja hållbar regional utveckling i hela landet. Myndigheten ska även stärka utvecklingen mot de landsbygdspolitiska målen.
Digitalisering har en central roll i att skapa hållbar regional utveckling och möjligheten att bo och driva konkurrenskraftiga företag i hela landet. Mellan 2018–2023 hade alla regioner statligt stöd via Tillväxtverket till en funktion som regional digitaliseringskoordinator. Dessa arbetade för att digitaliseringens möjligheter skulle utnyttjas bättre i regionerna. Ett nationellt sekretariat fanns på Tillväxtverket för att stödja koordinatorerna, följa upp digitaliseringsarbetet i respektive region och driva ett kompetensnätverk för att främja samverkan. Digitaliseringskoordinatorerna var viktiga gränsgångare för att skapa synergieffekter mellan digitala insatser och en hållbar samhällsutveckling. Med ett tvärsektoriellt uppdrag och upparbetade kontakter på nationell, regional och kommunal nivå. I samband med budgetpropositionen för 2024 aviserades att finansieringen för digitaliseringskoordinatorerna skulle avslutas i förtid.99 Enligt tidigare beslut skulle finansiering för digitaliseringskoordinering pågå till och med 2025.
Folkhälsomålen
Ett samhälles välfärd och hållbarhet har ett tydligt samband med folkhälsan och hur den är fördelad. Den nationella folkhälsopolitiken har därför fokus på jämlik hälsa och lägger särskild vikt vid de grupper i samhället som löper störst risk att drabbas av ohälsa.100
Det övergripande nationella folkhälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.101 Åtta målområden tydliggör att arbetet mot en god och jämlik hälsa måste inriktas på de bakomliggande, samhälleliga förutsättningarna och de strukturella faktorerna som påverkar hälsa.102 De svenska folkhälsomålen överlappar till stora delar den sociala dimensionen av Agenda 2030.
Bild 8. Folkhälsopolitikens åtta målområden
Det folkhälsopolitiska ramverket delar sedan 2018 in förutsättningarna för hälsa i åtta målområden, sju utifrån centrala livsområden där resursbrister och sårbarheter är särskilt avgörande för jämlik hälsa, och ett åttonde som belyser hälso- och sjukvården. Illustrationen är hämtad från Folkhälsomyndigheten (2020) sidan 14.
Se bilden på sidan 43 i rapporten (PDF).
Folkhälsopolitikens åtta målområden:
- Det tidiga livets villkor
- Kunskaper, kompetenser och utbildning
- Arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö
- Inkomster och försörjningsmöjligheter
- Boende och närmiljö
- Levnadsvanor
- Kontroll, inflytande och delaktighet
- En jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård
För att uppnå folkhälsomålet krävs ett långsiktigt, målinriktat och tvärsektoriellt arbete inom alla de sektorer och nivåer i samhället som har ett avgörande inflytande på folkhälsans utveckling. Till exempel hälso- och sjukvård, social omsorg, utbildning, arbetsmarknad, arbetsliv, demokrati och bostäder. Dessa sakfrågor hanteras huvudsakligen av andra myndigheter.
Folkhälsomyndigheten har gjort en kartläggning över alla nationella mål med bäring på folkhälsan. Mål på nationell nivå finns i lagar, som enskilt riksdagsbundna mål och inom ramen för särskilda strategier. Dessutom finns internationella konventioner att förhålla sig till samt vissa mål som regeringen beslutat om. Det finns ingen total sammanställning av alla mål på nationell nivå. Folkhälsomyndighetens kartläggning utgick från den då aktuella budgetpropositionen (prop. 2019/20:1). Totalt hittade Folkhälsomyndigheten 94 nationella mål i budgetpropositionen, varav 44 hade bäring för folkhälsan.103
Folkhälsomyndigheten skapade även en modell över myndigheterna som har en viktig roll inom respektive målområde (se bild 9 längre ner). Generellt sett har myndigheter med sakansvar prioriterats framför myndigheter med tillsynande eller utvärderande uppdrag. Utgångspunkten för att identifiera viktiga myndigheter för respektive målområde har varit att de ska ha en stödjande eller styrande roll inom sin sektor.
Bild 9. Myndigheter med särskild betydelse för folkhälsan per målområde
För att uppnå folkhälsomålet krävs ett långsiktigt, målinriktat och tvärsektoriellt arbete inom alla de sektorer och nivåer i samhället som har ett avgörande inflytande på folkhälsans utveckling. Illustrationen är hämtad från Folkhälsomyndigheten (2020) sidan 23. I bilaga 4 finns innehållet i bilden i form av en lista.
Se bilden på sidan 45 i rapporten (PDF).
Bild 9 som lista (ur rapportens bilaga 4): målområden och relaterade myndigheter med särskild betydelse för folkhälsan.
- Tidiga livet: Försäkringskassan, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Sameskolstyrelsen, Skolverket, Socialstyrelsen, Specialpedagogiska skolmyndigheten
- Kunskaper: Centrala studiestödsnämnden, Myndigheten för yrkeshögskolan, Sameskolstyrelsen, Skolverket, Socialstyrelsen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Statens kulturråd, Universitetskanslersämbetet, Universitets- och högskolerådet
- Arbete: Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Centrala studiestödsnämnden, Folkbildningsrådet, Myndigheten för yrkeshögskolan, Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Svenska ESF-rådet
- Inkomst: Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Pensionsmyndigheten, Socialstyrelsen
- Boende: Boverket, Brottsförebyggande rådet, Delegationen mot segregation, Folkhälsomyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, Kriminalvården, Naturvårdsverket, Polismyndigheten, Trafikverket, Transportstyrelsen
- Levnadsvanor: Brottsförebyggande rådet, Folkhälsomyndigheten, Konsumentverket, Livsmedelsverket, Polismyndigheten, Riksidrottsförbundet, Sameskolstyrelsen, Skolverket, Socialstyrelsen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Spelinspektionen, Trafikanalys, Trafikverket, Transportstyrelsen, Tullverket
- Delaktighet: Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Diskrimineringsombudsmannen, Folkbildningsrådet, Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för kulturanalys, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Polismyndigheten, Socialstyrelsen, Statens kulturråd, Tullverket, Valmyndigheten
- Hälso- och sjukvård: Folkhälsomyndigheten, Skolverket, Socialstyrelsen
- Tvärsektoriella myndigheter: Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen, Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för delaktighet, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
Illustrationen inkluderar en mängd myndigheter och ger en tydlig bild över tvärsektoriella behov. En reflektion är att ovanstående översyn av myndighetsuppdrag inom ramen för folkhälsomålet i den här versionen saknar myndigheterna med viktiga roller inom digital förvaltning samt Tillväxtverket med uppdrag inom regional utveckling och landsbygdspolitiken. Genom att addera ett målinriktat arbete för digitalisering där ingen lämnas utanför relateras samhällets digitala transformation till det folkhälsopolitiska ramverket.
Mänskliga rättigheter
Grundprincipen i det internationella skyddet för de mänskliga rättigheterna är alla människors lika värde och rättigheter. Samma princip återfinns i Sveriges grundlagar. Regeringsformen slår fast att var och en ska ha tillgång till grundläggande fri- och rättigheter. Institutet för mänskliga rättigheter rapporterar att den ekonomiska utsattheten ökat i Sverige samtidigt som ersättningsnivåerna har tappat i värde och de samlade utgifterna för det sociala skyddsnätet har minskat.104 Social och ekonomisk ojämlikhet får konsekvenser för exempelvis tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning och möjlighet att delta effektivt i demokratiska processer. Institutet för mänskliga rättigheter genomförde en enkätundersökning 2023. Där framhålls digitaliseringen som en av de allra största källorna till oro för personer med funktionsnedsättning och som ett allvarligt hinder för att vara fullt ut delaktig i samhället.105
I Sverige finns en särskild diskrimineringslag för att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter. Alla organisationer är ålagda att jobba med förebyggande åtgärder. Trots det är diskriminering på grund av exempelvis etnisk tillhörighet, kön, könsidentitet och funktionsnedsättning fortfarande ett utbrett samhällsproblem i Sverige.106 Diskrimineringsomnbudsmannen (DO) menar att medvetenheten om de risker för diskriminering som kan uppstå vid tillämpningen av AI och automatiserat beslutsfattande kan behöva fördjupas inom olika delar av samhället.107 DO:s kartläggningar visar att det finns stora forskningsluckor om risker för diskriminering vid användandet av AI och annat automatiserat beslutsfattande.108
En studie som FN:s utvecklingsprogram (UNDP) gjort av länder i Europa (utanför Europeiska unionen) och Centralasien lyfter betydande ekonomiska och politiska investeringar i digital teknik som biometri, artificiell intelligens, videoövervakningssystem och ansiktsigenkänning. Däremot brister länderna i regionen när det gäller ett rättsligt ramverk för integritets- och dataskydd. UNDP bedömer emellertid att den tidiga fasen av AI-implementeringen i samhället utgör en kritisk möjlighet att säkerställa en inkluderande digital transformation som gynnar alla och respekterar mänskliga rättigheter.109
Under 2024 har Post- och telestyrelsen (PTS) ett regeringsuppdrag att öka förutsättningarna för digital inkludering.110 I en modell för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken introducerar PTS begreppet ”strukturell digital diskriminering”.111 Det tydliggör att grundlagsskyddade mänskliga rättigheter åsidosätts både i ett exkluderande digitalt utbud och i de förutsättningar som krävs för att ingå i det digitala samhället.
Europeiska digitala rättigheter och principer
Ordförandena för den Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och rådet har undertecknat en förklaring om digitala rättigheter och principer för det digitala decenniet.112 Förklaringen är den första i sitt slag i världen. Det är en referenspunkt för alla i EU och en vägledning för beslutsfattare och företag som utvecklar digital teknik.
Principerna är uppbyggda kring sex teman
- Delaktighet: Medborgarna bör kunna delta i den demokratiska processen på alla nivåer och ha kontroll över sina personuppgifter.
- Människan i centrum: Digital teknik bör skydda människors rättigheter, stödja demokratin och säkerställa att alla digitala aktörer agerar ansvarsfullt och säkert. EU främjar dessa värden i hela världen.
- Trygghet och säkerhet: Den digitala miljön bör vara säker och trygg. Alla användare, från barndom till ålderdom, bör ges egenmakt och skyddas.
- Valfrihet: Människor bör dra nytta av en rättvis onlinemiljö, vara skyddade mot olagligt och skadligt innehåll och få egenmakt när de interagerar med ny och framväxande teknik som artificiell intelligens.
- Solidaritet och inkludering: Tekniken bör förena, inte splittra, människor. Alla bör ha tillgång till bland annat internet, digitala färdigheter, digitala offentliga tjänster och rättvisa arbetsvillkor.
- Hållbarhet: Digitala enheter bör stödja hållbarhet och den gröna omställningen. Människor måste känna till dessa enheters miljöpåverkan och energiförbrukning.
Bild 10. Europeiska digitala rättigheter och principer
De europeiska digitala rättigheterna och principerna kompletterar befintliga rättigheter, såsom dataskydd, e-integritet och stadgan om de grundläggande rättigheterna.113 De bygger vidare på erfarenheterna från den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Illustration av Terese Raymond, med ikoner från Europeiska unionens informationsmaterial.
Se bilden på sidan 48 i rapporten (PDF).
Statistik om sårbarhet och utsatthet
”Ålder är en faktor som ger upphov till digital uteslutning, men även funktionsnedsättning, mental ohälsa, migrationsstatus, kön, hemlöshet och fattigdom”.114
Diskriminering handlar ofta om kategorisering, om att sorteras in i vissa kategorier och sedan behandlas sämre utifrån den kategoriseringen. Individer inom vissa sociala och/eller socioekonomiska grupper beskriver erfarenheter av att förminskas och fråntas sina individuella egenskaper för att istället bli sedd som representanter för en grupp.115
En risk med statistik om ojämlikhet mellan grupper är att vissa grupper kollektiviseras som problembärare och avvikande.116 Därför är det viktigt med en förståelse av de strukturella förutsättningar som finns i befolkningen och som innebär ökad sårbarhet och risk. Det är till exempel känt att vissa faktorer påverkar människors hälsa och ekonomiska och sociala situation, vilket innebär att det går att identifiera livssituationer som kännetecknas av viss sårbarhet.
Vem som helst kan vara utsatt för något som begränsar möjligheterna till utveckling och/ eller åtnjutande av sina mänskliga rättigheter. Men inom vissa sociala och/eller socioekonomiska grupper finns det fler individer som är utsatta för en viss omständighet än inom andra grupper. Inom vissa grupper finns dessutom faktorer som kan innebära att utsattheten kan få särskilt allvarliga konsekvenser eller leda till att man blir utsatt på flera sätt samtidigt.
Under 2020 gjorde Statistikmyndigheten SCB en särskild lägesbild med fokus på frågan om ojämlikheter mellan grupper, det vill säga på principen att inte lämna någon utanför. Syftet var bland annat att synliggöra grupper för vilka målen i Agenda 2030 nås i mindre utsträckning än för andra, och där en relativt sett högre andel individer inte får sina mänskliga rättigheter uppfyllda. På en övergripande nivå kan personer med olika typer av funktionsnedsättningar, barn till personer i någon typ av utsatthet och utlandsfödda från vissa delar av världen eller med kort vistelsetid i Sverige sägas vara särskilt sårbara för vissa typer av utsatthet som lämnar människor utanför i utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. Kvinnor och flickor är också ofta i högre grad sårbara, särskilt när olika sårbarheter och utsattheter överlappar varandra.117
Det är ofta särskilt utsatta grupper som råkar ut för olika varianter av digital exkludering. I en nulägesbeskriving från 2022 lyfter även Post- och telestyrelsen (PTS) överlappande omständigheter när de konstaterar att personer med funktionsnedsättningar generellt har lägre disponibel inkomst än befolkningen i övrigt.118 När massflyktsdirektivet hade varit aktiverat i ett år undersökte International Organisation of Migration (IOM) livssituationen i Sverige för flyktingar från Ukraina.119 Studien visade att en tredjedel (32 procent) av respondenterna hade nekats öppna ett bankkonto i Sverige, oftast för att de saknade svenskt personnummer som bankerna använder som identifieringsmetod. Avsaknad av personnummer medförde även att de inte kunde skaffa BankID som är nyckeln till stora delar av det svenska digitala samhället.120 Situationen utan personnummer ledde också till att de inte fick fullständig tillgång till olika språkkurser, till exempel Svenska för invandrare.
Under de senaste decennierna har utvecklingen av viktiga faktorer för social hållbarhet gått åt fel håll.121 I samband med Coronapandemin syntes de stora skillnader i hälsa som finns mellan olika grupper i det svenska samhället. Bristande social hållbarhet minskar också samhällets möjligheter att möta stora och komplexa samhällsutmaningar.
Tvärsektoriella frågor, målsynergier och målkonflikter
Svårigheterna att hantera tvärsektoriella problem uppstår ofta på grund av att den svenska förvaltningen är sektoriserad. Både regeringskansliet och de statliga myndigheterna är uppdelade och organiserade i olika sektorer och sakområden.122 Tvärsektoriella frågor ställer emellertid krav på att regeringens styrning är sammanhållen, det vill säga att styrningen utgår från ett helhetsperspektiv, snarare än utifrån enskilda sakfrågor eller specifika myndigheter.123 Som exempel är de miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensionerna i Agenda 2030 inbördes beroende, men de hanteras ofta separat. Det finns inget råd eller någon annan aktör som utvärderar politiken utifrån samtliga tre dimensioner av hållbar utveckling.124 Målkonflikter och målsynergier mellan och inom olika politikområden behöver synliggöras och hanteras för att kunna öka takten i omställningen till ett hållbart samhälle.125
Region- och kommunsektorn har en viktig funktion i att genomföra riksdagens och regeringens nationella politik. Inte minst när det gäller den grundläggande välfärdspolitiken, eftersom de är huvudmän för hälso- och sjukvård, äldreomsorg, skola och socialtjänst. Samtidigt har regioner och kommuner territoriella uppdrag att säkerställa likvärdiga förutsättningar och utvecklingspotential i hela landet. Statens styrning är omfattande sett till antalet styrsignaler genom ett stort antal riktade statsbidrag samt genom kunskapsstyrning, till exempel via regeringsuppdrag till myndigheter att ta fram riktlinjer och vägledningar.126 Statsbidragen skapar en projektifiering av kommuners och regioners verksamheter, och det finns en utbredd trötthet och frustration över bristen på långsiktig styrning inom både kommuner och regioner.127
När sakpolitik sätts framför territoriell och samordnad politik ges enskilda sakfrågor prioritet och det finns risk för att territoriella förutsättningar förbises. Region Västernorrland lyfter till exempel behovet av utbyggd, robust, tillförlitligt och säkert bredbandsnät i relation till att utredningen ”posttjänst för hela slanten” fått ett tilläggsuppdrag att undersöka möjligheten att införa krav på digital brevlåda för medborgare och företag. Den nationella nivån riskerar att montera ner fungerande samhällsstrukturer innan fungerande alternativ är säkerställda.128
Avslutningsvis
I nuläget är det ofta upp till praktiker, på kommunal och regional nivå, att pussla ihop mängder av sektorspecifika mål med tillhörande modeller och indikatorer till en rimlig helhet. Övergripande mål på systemnivå kan hamna i målkonflikt med specifika projekt och sakpolitiska satsningar. I digitalisering och verksamhetsutveckling kan även målkonflikter uppstå i tolkningar av lagrum och avgränsningar. I värsta fall leder vad som verkar vara logiska prioriteringar till att investeringar i digitala lösningar inte bidrar till en hållbar samhällsutveckling.
Fotnoter
- Prop. 2019/20:188, bet. 2020/21:FiU28, rskr. 2020/21:154.
- Statistikmyndigheten SCB (2020) Lämna ingen utanför.
- SCB (2019) Genomförandet av Agenda 2030 i Sverige – Statistisk lägesbild 2019.
- Prop. 2023/24:1. Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning.
- Finanspolitiska rådet (2024) Economic inequality in Sweden. An overview of facts and future challenges.
- SOU (2024) Slutredovisning av Nationell samordnare för Agenda 2030: Omställningen kräver systemförändringar och mobilisering nu!
- SOU 2023:14 Organisera för hållbar utveckling.
- Se lag 2008:567 och prop 2007/08:95.
- Regeringens skrivelse 2020/21:133 Nationell strategi för hållbar regional utveckling i hela landet 2021–2030.
- Tillväxtverkets webbplats om regionalt utvecklingsarbete.
- Sveriges kommuner och regioner (2023) Cirkulär: Budgetpropositionen för 2024 samt höst ändringsbudget för 2023.
- Folkhälsomyndigheten (2021) FNs politiska högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF). Agenda 2030 och strategiskt folkhälsoarbete för återhämtning bortom pandemin.
- Folkhälsomyndigheten (2020) På väg mot en god och jämlik hälsa.
- Folkhälsomyndigheten (2024) Folkhälsan i Sverige 2024: ökar eller minskar ojämlikheten? Analys av ett urval av hälsotillstånd och förutsättningar för hälsa.
- Folkhälsomyndigheten (2020) På väg mot en god och jämlik hälsa. För redovisning av nationella mål och myndigheter se sidan 140–142 i den rapporten (bilaga 3).
- Institutet för mänskliga rättigheter (2024) Årsrapport 2024.
- Ibid.
- Ibid.
- Diskrimineringsombudsmannen (2022) Transparens, träning och data. Myndigheters användning av AI och automatiserat beslutsfattande samt kunskap om risker för diskriminering.
- Diskrimineringsombudsmannen (2023) AI och risker för diskriminering i arbetslivet.
- UNDP (United Nations Development Programme) (2023) The Impact of Digital Technology on Human Rights in Europe and Central Asia.
- Regeringsbeslut Fi2024/00172.
- Post- och telestyrelsen (2024) Digital inkludering – en modell för uppföljning och insatser. Modellen finns på sida 14.
- Europeisk förklaring om digitala rättigheter och principer för det digitala decenniet 2023/C 23/01.
- Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för kommunikationsnät, innehåll och teknik (2022) Digitala rättigheter och principer.
- Institutet för mänskliga rättigheter (2024) Årsrapport 2024.Citat från sida 121.
- Diskrimineringsombudsmannen (2023) Berättelser om utsatthet.
- Statistikmyndigheten SCB (2020) Lämna ingen utanför.
- Ibid.
- Post- och telestyrelsen (2022) Vilka möjligheter har personer med funktionsnedsättning att ta del av det digitala samhället?
- International Organisation of Migration (2023) Ukrainians and ThirdCountry Nationals under Temporary Protection in Sweden – Needs, Intentions and Challenges.
- Den 6 februari 2024 presenterade regeringen ett nytt lagförslag som gör att ukrainska flyktingar ska kunna folkbokföra sig i Sverige och få ett personnummer.
- SOU 2023:14 Organisera för hållbar utveckling.
- Ibid.
- Statskontoret (2022) Regeringens styrning i tvärsektoriella frågor. En studie om erfarenheter och utvecklingsmöjligheter.
- SOU (2024) Slutredovisning av Nationell samordnare för Agenda 2030: Omställningen kräver systemförändringar och mobilisering nu!
- SOU 2023:14 Organisera för hållbar utveckling.
- Statskontoret (2023) Att styra de självstyrande.
- Ibid.
- Region Västernorrland (2023) Yttrande över Frågor om dagens och framtidens utmaningar på konnektivitetsområdet (Fi2023/01693).
Läs hela avsnittet
Digital delaktighet. Digitalisering som inte lämnar någon utanför, sidorna 40–51 (PDF). Länken öppnar rapporten på rätt sida i de flesta webbläsare.