Digidelnätverket

Anna Köhler är psykolog på Centrum för stöd och behandling på Rädda barnen i Malmö. Hon ägnar hälften av sin arbetstid åt kliniskt arbete med barn, unga och familjer. Resten av tiden arbetar hon med utvecklings- och påverkansarbete via olika projekt inom Rädda barnen. Den senaste månaden har hon varit med och tagit fram webbplatsen Digifritids, som ska ge barn en mer meningsfull fritid under coronakrisen.

Mer skärmtid än vanligt

För att kartlägga hur barns liv påverkas av coronapandemin genomförde Rädda barnen en enkätundersökning i början av april bland 208 barn födda mellan 2007 och 2012. Drygt hälften av barnen kände sig ganska eller mycket oroliga. Oron var större i hushåll med längre årsinkomster. För 62 procent av barnen var livet inte som vanligt – de var bland annat hemma mer, träffade inte sina vänner lika ofta och hade mer skärmtid. En tredjedel av barnen gick inte på fritids eller i skolan som vanligt. Många barn svarade att det är jobbigt att livet inte är som vanligt.

Även Anna Köhler har märkt att coronapandemin påverkar de barn hon möter, men på olika sätt.

– De yngre barnen går fortfarande i skolan. Det hade varit en större skillnad om skolorna varit stängda. Men vissa barn släpps inte iväg till skolan av sina föräldrar på grund av oro. De barn som blir hemma blir ordentligt påverkade och vardagen ändras mycket jämfört med kompisarna. För andra barn har fritidsaktiviteterna ställts in.

Oro och informationsansvar

Den oro som finns i omgivningen påverkar också barnen. Om föräldrar eller andra vuxna är väldigt oroliga eller tillhör en riskgrupp så märker barnen ofta det. I en situation där familjer lever tätt tillsammans kan det vara svårt för de vuxna att gå undan för att hantera sina egna svåra känslor.

– Det är också kopplat till vad man har varit med om tidigare. Jag har mött familjer som har levt på flykt och i krig. Även om den här nya situationen i Sverige inte är en krigssituation utan en krissituation, så kan den på vissa sätt påminna om det man har upplevt i hemlandet. Att man inte kan gå ut, att följa nyheterna och osäkerheten kan göra att oron väcks på nytt. En familj som är belastad av tunga minnen kan få det tuffare nu, säger Anna Köhler.

Än så länge har hon inte mött barn med anhöriga som drabbats av sjukdomen covid-19, däremot barn som undrar när de ska få träffa sina mor- och farföräldrar igen. Andra är oroliga för att föräldrarna som är i riskgrupper ska smittas.

– Det är också en fråga om information, att behöva hålla sig uppdaterad på det aktuella läget. I familjer där föräldrarna har svårt att tillgodogöra sig nyheter på egen hand, kan barnen ibland få ta ett större ansvar för att hålla familjen uppdaterad. Det kan bli mycket ansvar för ett barn eller ungdom.

Digifritids

Sajten Digifritids riktar sig till alla barn mellan 6 och 12 år. Utgångspunkten har varit barns behov av en meningsfull fritid, samtidigt som det ska vara en plats där de kan få psykosocialt stöd. Digifritids är uppbyggt av olika rum, till exempel skolgården, biblioteket och stödis.

– Man ska få en känsla av att kunna göra samma saker som man gör på fritids. Där kan man förflytta sig mellan olika rum beroende på vad man är sugen på att göra, säger Anna Köhler.

Det talas ofta om faror på nätet. Kan nätet också vara en skyddsfaktor för barn i utsatthet eller utanförskap?

– Absolut. Debatten är ofta riktad mot det som är farligt eller dåligt, till exempel att barn inte ska vara för mycket på sin surfplatta eller vid datorn. Det är viktiga diskussioner, men nätet kan också vara en skyddande faktor. Många barn har nästan alla sina kompisar på nätet och barn som spelar har ofta en stark gemenskap i spelet. Det är samma skyddande faktor som i andra gemenskaper. Kompisar är kompisar, säger Anna Köhler.

Psykosocialt stöd

På Digifritids finns det psykosociala stödet i ett eget rum: stödis. Där finns länkar till olika stödfunktioner via chatt och telefon, tips på vem man kan vända sig till och hur man är trygg på nätet. Där finns även korta filmer där barn får svar på sina frågor, till exempel om man kan kontakta kurator eller skolsköterskan på skolan även om man är hemma.

I stödis finns också information om appen Safe place, som Rädda barnen tog fram för några år sedan. Den riktar sig främst till barn och unga mellan 13 och 20 år som har varit med om traumatiska händelser, men kan även användas av yngre barn. Appen innehåller tre olika övningar för att komma till ro: en andningsövning, en avslappningsövning och en mindfulnessövning. 

– Många barn och unga skulle kunna ha användning av övningarna innan de ska lägga sig på kvällen. Appen innehåller också en communitydel där man anonymt kan skicka kärlek och stöd till andra. Vi har pratat om att göra något liknande på Digifritids, så att man kan känna en delaktighet och att man gör något tillsammans.

Hjälp till gymnasieelever

De flesta barn som Anna Köhler möter har tillgång till något digitalt verktyg, även i familjer med mindre resurser.

– Familjer tycks ofta försöka prioritera digitala lösningar till barnen, även under svåra omständigheter. Men sedan finns det inte alltid pengar på mobilen eller internet hemma.

Ojämlikheten när det gäller digital delaktighet har blivit extra tydlig just nu bland gymnasieungdomar som studerar på distans.

– I vissa familjer kan det vara svårt att hitta ro. Vissa elever får lunch av kommunen och i andra kommuner har man öppnat upp studieplatser där eleverna kan sitta. På Rädda barnen här i Malmö har vi öppnat upp studieplatser för elever som inte har möjlighet att sitta hemma.

Barn behöver vuxenstöd

Coronapandemin påverkar just nu människor på en rad olika sätt och konsekvenserna är svåra att överblicka. Anna Köhler tror att vissa saker kommer att visa sig längre fram. För barn som redan lever med någon form av psykisk ohälsa kan den nuvarande situationen vara påfrestande. Hon menar att en strukturerad och fungerande vardag med rutiner för sömn, mat och sysselsättning är en grundbult för många för att kunna må bra.

– I och med krisen plockas grundtryggheten bort. Man kanske inte får vara på fritids lika mycket eller inte alls i gymnasiet. Man kan inte träffa vänner som vanligt och de trygga vuxna kanske försvinner. Det är verkligen en riskfaktor att plocka bort det som är mest nödvändigt för att främja psykisk hälsa. Jag är orolig för vad det kommer att ha för effekter.

Ytterligare ett orosmoln är om barn och unga kommer att dra sig för att söka vård och stöd för psykisk ohälsa på grund av coronaviruset.

– Om man går längre med oro och ångest innan man söker vård så kan det ta längre tid att må bättre sedan. Potentiellt kommer vi att se stora konsekvenser framöver.

Har du några råd till personer som möter oroliga barn och unga i sitt arbete, till exempel på bibliotek?

– Det viktigaste som vuxen är att ta emot barnens oro och inte vifta bort eller begränsa det. Barn kan uppleva det som skrämmande, att något är så farligt att man inte ens kan prata om det. Lyssna in och möt barnet på barnets nivå. Vad är det för oro och vilka frågor har barnet? Om man inte vet svaret så är det okej att säga att man faktisk inte vet. På bibliotek kan barnen få hjälp med informationssökning och källkritik. Rykten på nätet kan ge orostankar, då är det viktigt att vara kritisk och att välja källor som man vet är trygga.

– Man kan också prata om att man inte behöver läsa nyheterna hela tiden. Fråga hur mycket nyheter barnet eller ungdomen tar del av. Om ett barn säger att hen kollar hela tiden kan man föreslå att läsa nyheterna en eller två gånger om dagen, och gärna tillsammans med en trygg vuxen. Det kan vara bra att ha en struktur när nyhetsflödet är så omfattande. Att läsa nyheterna hela tiden kan väcka mer oro, istället för att trygga, säger Anna Köhler.

Foto: Privat

Läs även: Här finns svaren på barnens frågor om coronaviruset

→ Länk till Digifritids

→ Länk till resultaten från enkätundersökningen

→ Länk till en artikel i Dagens Nyheter om coronaångest hos barn i världen