Digidelnätverket

I rapporten Digital delaktighet. Digitalisering som inte lämnar någon utanför (2024) introducerade Digidel och Region Västernorrland förslaget om ett svenskt Digital Exclusion Risk Index (DERI). Det är ett verktyg för att synliggöra risker för digital exkludering som en del av människors livsvillkor.

DERI bygger på samma tanke som används i folkhälso- och socioekonomiska analyser: att synliggöra strukturella riskfaktorer. Syftet är inte att peka ut enskilda individer eller grupper som ”inte hänger med”, utan att förstå de mönster som gör vissa människor mer sårbara i en digitaliserad vardag.

Vad vi kan lära av Manchester

Det första DERI-verktyget utvecklades av Greater Manchester Combined Authority (GMCA) under pandemin. Lokala myndigheter upplevde att digital exkludering var en växande utmaning men saknade en gemensam metod för att analysera omfattning och lokala skillnader.

DERI samlade därför indikatorer om demografi, brister (deprivation) och bredbandstillgång för att skapa riskkartor. På så sätt kunde kommuner snabbt identifiera var digitala satsningar behövdes mest och förstå digital exkludering som en dimension av bredare social ojämlikhet.

Verktyget fick nationellt genomslag, och 2022 belönades GMCA:s DERI med priset Advancing Policy Development vid Geography in Government Awards. Erfarenheterna visar tre lärdomar:

1. Digital exkludering kan inte förstås isolerat utan i relation till livsvillkor.
2. Visualisering av statistik gör ojämlikheter begripliga för lokala beslutsfattare.
3. En gemensam metod underlättar jämförelser och uppföljning.

→ Till Digital Exclusion Risk Index v1.6 av GMCA Research

Svenska paralleller: SCB och Boverket

I Sverige har SCB och Boverket tagit fram Utanförskapets karta, som identifierar 180 områden i 66 kommuner med särskilt omfattande social problematik. Indikatorerna omfattar bland annat kriminalitet, trångboddhet, svaga skolresultat, låg arbetsmarknadsförankring och ohälsa.

Kartan visar kraften i att kombinera statistik på områdesnivå men “utanförskapets karta” fångar inte digitala aspekter. Digitaliseringen riskerar att bli en osynlig faktor – trots att den i praktiken avgör människors tillgång till välfärd, arbetsmarknad och samhällsgemenskap.

→ Boverket om “Mått på utanförskap

Förslag på ett svenskt DERI

Rapporten “Digital delaktighet. Digitalisering som inte lämnar någon utanför” ger ett första förslag på vad ett svenskt DERI kan innehålla (se sidan 83). Genom att samla öppna data från Folkhälsomyndigheten, SCB, Kronofogden, Pensionsmyndigheten och SKR skapas en riskbild som riktar fokus på digitala aspekter av exkludering. Syftet är att förstå strukturella förutsättningar som skapar olika risknivåer i befolkningen.

För att göra DERI konkret innehåller rapporten en lista med indikatorer – i form av frågor som med hjälp av statistik kan visa var riskerna för digital exkludering är störst. Indikatorerna är sorterade i fyra teman:

• Social delaktighet – relationer, ensamhet, tillit och deltagande i samhällsliv.
• Ekonomisk sårbarhet – hushållens resurser, skulder, försörjning och bidrag.
• Digital tillgång och användning – internetuppkoppling och tillit till digitala tjänster.
• Hälsa och välfärd – hälsorelaterad sårbarhet, vård och förtroende för e-hälsa.

Indikatorer i DERI 1.0 (ur rapporten 2024)

Den öppna statistiken som finns tillgänglig visar andelen av befolkningen, inom ett visst geografiskt område, som svarat på ett visst sätt. Bilaga 1 i rapporten är en steg-för-steg guide med direktlänkar till statistikdatabaser för att underlätta framtagande av kommun- eller regionspecifik data.

Numreringen av indikatorerna nedan följer rapportens upplägg (sidan 84).

Social delaktighet

1. Utan någon att anförtro sig åt.
2. Kan inte få hjälp vid praktiska problem eller sjukdom.
3. Lågt socialt deltagande (färre än två aktiviteter senaste året).
4. Besvär av ensamhet och isolering.
5. Saknar tillit till andra människor.

Ekonomisk sårbarhet

6. Klarar inte en oväntad utgift på 13 000 kr.
7. Avstått tandvård av ekonomiska skäl.
8. Haft svårt att klara löpande utgifter (mat, hyra, räkningar).
9. Hushåll med låg ekonomisk standard.
10. Låga inkomster efter familjetyp.
11. Skulder hos Kronofogden.
12. Pensionärer med bostadstillägg.
14. Försörjning via sociala ersättningar och bidrag.

Digital tillgång och användning

13. Internetuppkopplingen i bostaden täcker inte behovet.
15. De vanligaste yrkena (som speglar skillnader i digitaliseringens betydelse i arbetslivet).

Hälsa och välfärd

16. Uttrycker förtroende eller bristande förtroende för 1177 e-tjänster.

Överlapp med SCB/Boverket

Både DERI och Utanförskapets karta bygger på befintlig offentlig statistik, men med olika raster. Det handlar inte om att skapa nya datakällor utan om att tolka och visualisera data med olika fokus. När man jämför indikatorerna i respektive verktyg står det klart att ungefär hälften överlappar.

• Gemensamt: ekonomi, hälsa, social delaktighet
• Unikt för DERI: digital tillgång och digitala välfärdstjänster
• Unikt för SCB/Boverket: boende/trygghet, kriminalitet, utbildning/arbetsmarknad

Figur: Överlapp mellan DERI och SCB/Boverkets indikatorer. 

Cirklarnas mitt visar gemensamma teman: ekonomi, hälsa och social delaktighet. DERI tillför en digital dimension, SCB/Boverket bidrar med boende/trygghet och utbildning. Bild av Terese Raymond. CC-BY. 

Statistik om sårbarhet och digital exkludering

Statistik kan synliggöra skillnader, men innebär också risker. När grupper kategoriseras riskerar de att kollektiviseras som problembärare eller avvikande. Därför måste statistik förstås som uttryck för strukturella förutsättningar, inte som brister hos individer. Olika faktorer skapar ökad sårbarhet för digital exkludering.

“Ålder är en faktor som ger upphov till digital uteslutning, men även funktionsnedsättning, mental ohälsa, migrationsstatus, kön, hemlöshet och fattigdom.” (Institutet för mänskliga rättigheter, Årsrapport 2024, citat från sida 121.)

Ju fler sårbarheter som sammanfaller, desto större är risken för digital exkludering.

→ Läs mer om statistik över sårbarhet i Statistikmyndihetens lägesbild om ojämlikheter 

Att problematisera ”digitalt utanförskap”

Digitala klyftor i samhället är en komplex process som går att beskriva på många sätt. Mycket av forskningen tar avstamp i arbetet av professor Jan van Dijk. Han menar att tillgång (access) är mer än bara uppkoppling och teknik. I sin modell A causal and sequential model of digital media access visar van Dijk både hur olika faktorer påverkar varandra (kausal = orsak och verkan) och i vilken ordning (sekventiell) som människor får tillgång till digital teknik.

Tillgången till digital teknik beror på resurser i livssituationen som i sin tur beror på både sociala och personliga faktorer. Att ha tillgång till digital teknik och använda den kan i sin tur leda till effekter som påverkar ens resurser osv. Modellen visar både vad som leder till att digitala klyftor uppstår och att digital ojämlikhet riskerar att förstärka befintliga samhällsklyftor.

Resultatet blir en så kallad “Matteuseffekt”: de som redan har resurser och nätverk får mest nytta av digitaliseringen, medan de som har sämre förutsättningar riskerar att hamna ännu längre efter. Därför bör digital exkludering förstås som en strukturfråga.

Figur. Översättning av van Dijks kausala och sekventiella modell för tillgång till digitala medier.

Modellen visar hur olika faktorer påverkar varandra och individers tillgång till digitala miljöer. Tillgången beror även på digitala miljöers egenskaper och utformning. Ett arbete med digital inkludering handlar både om tillgänglig utformning och om att skapa rätt förutsättningar i någons livssituation. Bilden är en översättning av van Dijk (2020, s 32) och inspirerad av bearbetning av Chew, H.E., Soon, C. (2021, s 3). Denna bild är gjord av Terese Raymond och publiceras i rapport från Region Gotland under hösten 2025. 

Fortsatt arbete

Det finns många öppna datakällor i Sverige och därför goda möjligheter att bygga vidare på befintlig statistik men använda digitalisering som analysraster. Ett slags “nationellt DERI” kan också knytas till uppföljningen av Sveriges digitaliseringsstrategi och ge en konkret bild av hur jämlik digital delaktighet utvecklas över tid.

Fyra nyckelsteg framåt:

• Skifta perspektiv: se digital exkludering som strukturfråga, inte ett individproblem.
• Utveckla ett nationellt DERI som bygger på befintlig statistik.
• Gör det enkelt att skapa avgränsade geografiska visualiseringar och jämförelser.
• Knyt indikatorerna till digitaliseringsstrategins mål om delaktighet – till alla delar av strategin, inte enbart digital kompetens.

Avslutning

Storbritannien har redan visat att ett Digital Exclusion Risk Index kan göra skillnad. Sverige har nu möjlighet att gå vidare med ett nationellt DERI som både bygger på befintlig statistik och sätter den digitala dimensionen i centrum.

Frågan är inte vem som står utanför utan hur vi bygger ett digitalt samhälle som håller ihop. Ett svenskt DERI kan bli startpunkten.