Digidelnätverket

Sedan coronaviruset började spridas i världen har Ola Nilsson samlat på sig otaliga exempel på rykten och falsk information om viruset. Han har tidigare arbetat som gymnasielärare i samhällskunskap och IT men arbetar numera på stadsbiblioteket i Malmö med att producera innehåll till Digiteket, en lärplattform för digital fortbildning för bibliotekspersonal.

– Jag har ett intresse för information, falska nyheter och ryktesspridning och började inventera det jag hittade för att sammanfatta och sprida vidare. Det är extra viktigt när det handlar om liv, död och hälsa.

Olika slags falsk information

Det tog honom ungefär en vecka att sätta ihop kursen ”Coronainfodemin – ett lackmustest på din motståndskraft mot falsk information”. Kursen är uppbyggd i 20 korta avsnitt som utifrån coronarelaterade exempel beskriver olika slags falsk information och hur man kan agera källkritiskt. Dessutom finns diskussionsfrågor.

– Vi har aldrig sett en sådan informationsmängd i världshistorien där stora delar av världen pratar om samma sak hela tiden. Coronaepidemin har gett en provkarta över alla typer av felaktig och falsk information, med alla typer av avsändare: politiska, kommersiella, ideologiska eller välmenande kedjebrev. Allt finns och allt har eskalerat, säger Ola Nilsson.

I kursen skiljer du på desinformation och misinformation. Varför det?

– Det är egentligen amerikanska begrepp, men jag tror det blir lättare att föra en diskussion om man skiljer dem åt. Båda är falsk eller felaktig information, men desinformation är medvetet felaktig från avsändaren, till exempel propaganda. Misinformation handlar till exempel om att skicka vidare kedjebrev om att man blir frisk från coronaviruset med C-vitamin. Man kan ha goda intentioner, men det är fortfarande falskt.

Källkritik på sparlåga

Ett kedjebrev som fick stor spridning i början av epidemin påstods komma från en italiensk läkare. En naturlig oro bland människor gav en extra skjuts åt den typen av falsk information. 

– Vi är duktiga på att sprida dumheter i vanliga fall, men nu i kristider har vi tappat motståndskraften. Vårt källkritiska försvar har hamnat på sparlåga.

Eftersom viruset är nytt och många frågor förblir obesvarade tvingas alla just nu hantera en stor ovisshet. Ola Nilsson har själv valt att begränsa sitt nyhetsflöde och förlita sig på Folkhälsomyndighetens statistik.

– Folk törstar efter info, men man kan välja ut vilken typ av information som man behöver och mår bra av. Man kan behöva moderera sitt informationsflöde på samma sätt som man modererar sitt läskintag.

Skämt med dolda avsikter

För somliga är humor ett sätt att hantera en jobbig situation. Men även när skrattat bubblar upp kan det finnas anledning att vara kritisk och gå till källorna. Ett avsnitt i kursen handlar just om ”lustigkurrar och troll”.

– Folk måste kunna få utlopp och skämta när det är jobbigt, men ju mer man skämtar och tramsar, desto mer fyller man olika typer av informationskanaler. Det är inte helt oproblematiskt när vi vill att folk ska gå till de officiella källorna och söka svar på Folkhälsomyndigheten eller Krisinformation, säger Ola Nilsson.

Han pekar också på att humor ofta används för att sprida propaganda, till exempel för att öka misstron mot myndigheter och politiker.  

– I många Facebook-grupper som handlar om corona finns ett bildspråk som liknar det högerextrema sättet att skämta. Man tar en bild av statistik som går upp och skriver ”kolla vad duktiga våra myndigheter är”. Det är ett tacksamt sätt att normalisera en idé genom skämtets form, gärna i meme-format.

Kursen innehåller många exempel på falsk information. Hur har du resonerat kring att sprida dem?

– Det finns alltid en risk och avvägning i sådana sammanhang. Jag blir en aktör i det här genom att ge massa exempel. Men det handlar mycket om kontexten och jag har kommit fram till att det fungerar i det här sammanhanget, med målgruppen folkbibliotekarier.

Just nu riskerar många människor att bli ännu mer ensamma framför sina skärmar. Hur kan personer i digitalt utanförskap få stöd att hantera den här krisen?

– Det är en intressant aspekt. De är som mest utsatta för den här typen av falskheter annars också. Många bibliotek har börjat med bokkassar och på andra håll finns matutkörning till personer i riskgrupper. Kanske kunde man skicka med en broschyr kring hur man kan tänka källkritiskt? Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har gjort en del checklistor. Men frågan är hur vi sprider information som i huvudsak är digital till dem som verkligen behöver det.

Foto: Anna Karlsson

→ Länk till Digitekets kurs Coronainfodemin – ett lackmustest på din motståndskraft mot falsk information