Många kommuner har gjort digitalt stöd till en insats enligt socialtjänstlagen. Äldre som behöver hjälp med den digitala vardagen ska kunna få det utan att först ansöka och få sitt behov prövat.
Den nya socialtjänstlagen trädde i kraft den 1 juli 2025. Den gör det möjligt för kommunerna att erbjuda insatser utan individuell behovsprövning (11 kap. 5 §). Flera kommuner använder den möjligheten för att erbjuda digitalt stöd i vardagen.
Insatsen vänder sig oftast till personer som är 65 år eller äldre och som bor i kommunen. Den som uppfyller villkoren kan vända sig direkt till kommunen. Det behövs inget beslut från en biståndshandläggare.
Beskrivning av insatsen
En kommunal beskrivning som vi tagit del av formulerar insatsen så här:
”Genom insatsen får den enskilde vägledning, information och praktisk hjälp med digitala verktyg. Den enskilde kan även få stöd i användningen av digitala samhällstjänster och myndighetskontakter. Inom ramen för insatsen ges också information om hur man agerar säkert på internet för att förebygga utsatthet för brott och bedrägerier.
Syftet med insatsen är att öka den enskildes digitala kompetens och självständighet, samt främja delaktighet i samhället. Genom insatsen kan risken för digitalt utanförskap och ofrivillig ensamhet minskas och göra det möjligt för den enskilde att agera självständigt på internet.”
Rådgivning utan dokumentation
Kommunen beskriver insatsen som rådgivning som ges individuellt. Det får en viktig följd. Enligt socialtjänstlagen behöver socialtjänsten inte dokumentera uppgifter om enskildas personliga förhållanden vid rådgivning (14 kap. 4 §). Kommunen skriver därför att sådana uppgifter inte ska dokumenteras när insatsen ges.
Varför det är intressant
Digitalt stöd har länge legat utanför socialtjänsten. Det har funnits på bibliotek, i studieförbund, i föreningar och i tillfälliga projekt. När en kommun i stället gör det till en insats enligt socialtjänstlagen, blir hjälpen med den digitala vardagen en del av välfärden.
Det väcker också frågor som andra kommuner kan ha nytta av att fundera på:
- Åldersgränsen. Insatsen utan behovsprövning gäller bara den som är 65 år eller äldre. Yngre personer kan också behöva stöd, till exempel vid funktionsnedsättning, sjukdom eller en livskris. De kan ansöka om stöd och få sitt behov prövat individuellt, och då kan kommunen bevilja liknande hjälp. Socialtjänstlagen kräver också att den som ger insatser utan behovsprövning informerar om möjligheten att ansöka om individuellt prövade insatser (11 kap. 6 §).
- Vems kompetens? Insatsen syftar till att öka den enskildes digitala kompetens. Men en del av svårigheterna beror på hur de digitala tjänsterna är utformade. Där ligger ansvaret hos dem som bygger tjänsterna.
- Samverkan. Hur förhåller sig insatsen till det stöd som redan finns på bibliotek och hos civilsamhället?
Arbetar din kommun på liknande sätt? Digidel administrerar professionsnätverk för offentligt anställda som vägleder invånare i digital vardag. Kontakta terese.raymond@sambruk.se för mer information.